Vargar är ett hot mot livet på landsbygden!

Men herreguu, vad dom gnäller! Tror dom det är mindre farligt att gå ut på stan eller! Jag skulle vara glad om det bara var varg jag skulle kolla efter när jag är ute. I en stad så finns det, våltäktsmän, psyksjuka som går bärsärka, folk som skjuter på varandra, osv,,,,, behöver jag fortsätta?? Håll hundarna kopplade, det måste vi göra som bor i stan.




REPLIK: Svenska jägareförbundet kritiskt mot Naturskyddsfören- ingens bild av varghotet: ”Inskränkningen av människors livskvalitet riskerar landsbygdens fortlevnad”.
Låt oss från början en gång för alla slå fast: vargen är inget utrotningshotat djur ur global synvinkel. När Mikael Karlsson påstår detta i sitt debattinlägg är det djupt vilseledande. Den population som den fenoskandinaviska vargstammen härstammar från, den ryska populationen, uppgår till över femtio tusen djur.
Det vi diskuterar är hur stor stam vi i Sverige ska ha för att uppfylla våra internationella åtaganden. Detta ska vägas mot den påverkan som vargen innebär.
En sådan påverkan är att vargen attackerar hundar, skadar eller dödar dem. Förutom de 27 hundar som dödades 2009 skadades nästan lika många med svåra lidanden för hunden och dyra veterinärkostnader för ägarensom följd. Den ekonomiska förlusten för den som mister en hund är också stor.
En jaktprovsmeriterad hund har ett marknadsvärde som klart överstiger 60 000 kronor. Hundägaren får i dag av staten 20 000 kronor i ersättning.
Vad som inte heller framgår i statistiken är att många jägare avstår från att släppa sina jakthundar där det finns varg. Denna kraftiga inskränkning av människors livskvalitet som valt att bo, arbeta och vistas på landet riskerar på sikt landsbygdens fortlevnad.
Mikael Karlsson upprepar ständigt att Sverige bör ha minst 1 000 vargar. Det är en mycket enkel matematik att om vi med 200 vargar har 30 dödade hundar per år kommer siffran att mångdubblas med 1 000 vargar.
När Karlsson förespråkar skyddsjakt som alternativ ska man ha i minnet att för bara några år sedan så kämpade han med näbbar och klor för att jägarna och andra tamdjursägare inte skulle få skydda sina djur vid ett direkt angrepp från varg genom en förändring i §28 i jaktförordningen.
Han hävdade då som nu att denna självklara rättighet var ett hot mot vargstammen. Faktum är att vi aldrig haft så mycket varg i Sverige som nu, och detta trots den licensjakt som genomfördes i fjol och möjligheten att försvara sina tamdjur.
När nu Mikael Karlsson än en gång väljer att göra jägarna till måltavla för sina aggressioner är det givetvis medvetet. Han vill öka polariseringen i vargfrågan och tvinga fram förändringar i rovdjurspolitiken. Detta utan hänsyn till de människor som valt en livsstil som inte sammanfaller med hans egen.